Läkarbesöket

Nu är det dags att träffa läkaren. Tänk att man alltid är nervös inför ett läkarbesök. Den här skulle dessutom vara en av läkarna från Karolinska Sjukhusets kvinnoklinik och väldigt kunnig har jag fått intrycket av när barnmorskan bokade besöket. Barnmorskan sa att de mer sällan skickar in mammorna till sjukhus längre utan sköter specialistvården från mödravårdcentralen eftersom det var samma läkare. Det känns skönt för jag vet ju att min hepatos kommer förr eller senare och sjukhus vore ju skönt att slippa den här gången.


1030 har jag tid. Sitter och vänta eftersom jag är lite tidig. 1045 kommer läkaren som har en kandidat med sig. Jag uppfattar inte hennes namn ordentligt men det är inte så viktigt. Vi går in på hennes rum och hon tar fram min journal. Tror inte riktigt att hon läst på den för hon tar bort post-it lappen där det står ”glukosbelastning"? på och tittar på den.


”Jaha har du inga frågor säger hon. ”Nä inte så många svara jag, tycker väl jag växt väldigt mycket och jag går snabbt upp i vikt svara jag. Dessutom sover jag hela tiden.

Det går över konstaterar hon , tröttheten försvinner inom några veckor det är sånt man vet. Nu tar hon fram post-it lappen igen. En glukosbelastning skall göras p.g.a. min vikt säger hon. Då inser jag helt klart att hon inte läst min journal. Hade hon gjort det hade hon vetat att det var för att min far är diabetiker som jag skall göra glukosbelastningen. Men men även en läkare av hennes mått kan ju missa en sån sak. Men nu har hon hakat upp sig på min viktuppgång och bryr sig inte allt i att jag tycker jag växt jättemycket.


Jag tar upp min oro för missfall men det viftar hon bort eftersom jag passerat vecka 12. Totalt okänslig är hon men det är väl barnmorskans jobb att vara human med patienterna. Nu passar jag även på att berätta om in hepatos men även den viftar hon bort. Visar mina tidigare journaler och hon skrattar nästan åt läkarna på Danderyds Sjukhus som gjort bedömningar om hepatos de tidigare graviditeterna. Känns olustigt och jag vill bara gå därifrån.


Frågar om det inte skall göras någon gynundersökning eller kontroll av livmodern och trycker på igen om att jag tycker jag är så stor för tiden. Men hon hänvisar bara till ultraljudet i vecka 19 och efter det tar de ställning ifall man gått kortare eller längre tid. Men vist kunde hon göra en gynundersökning om jag ville. Det vill jag, säger jag för det var länge sedan jag gjorde en sådan. Men hon viftade bort även det och ”läkarbesöket” var över.


Nu är jag ganska ställt och undrar varför jag skulle på det här besöker över huvudtaget. Hon tog inte upp några provresultat, lyssnade inte på vad jag hade att säga utan fick mig bara att må dåligt eftersom jag gått upp så mycket i vikt. Hela mötet med läkaren tog ca 5 minuter jag var hemma klockan 11 och då har jag en bit att cykla för att komma hem. Totalt meningslöst och jag känner mig krängt av läkaren. Tänker inte gå till den här mödravårdcentralen igen det är säkert de tar inte sina patienter på allvar. Så fort jag kom hem satte jag mig ner och skrev ett brev till min gamla mödravårdcentral och min underbara barnmorska där. Och den här gången fick hon mitt riktiga nummer.