Tankar

Det är så mycket som rör sig i huvudet på mig just nu. Vill veta allt om hur en blodtransfusion går till och hur stora oddsen är att den lyckas. På Internet finns det ingen beskrivning på ingreppet och jag kan inte hitta det i någon bok. Det är så frustrerande, samtidigt som jag vill de skall göra ingreppet för lillans skull så skrämmer det mig fruktansvärt. Skulle kunna gråta men just nu är jag för rädd för att kunna det. Vill vara stark men alla omständigheterna knäcker mig snart totalt. Kroppen och hjärnan är lika trötta, allt oroande och allt som händer runt oss är bara för mycket.

Jag känner i alla fall av båda bebisarna och det är en tröst. Jag vill de ska få växa och bli friska, jag funderar mycket på hur stora hjärnskador jag kan leva med att någon av dem får. Mimosa får troligtvis inga men med lillan vet man ju inte hur det blir. Lättare skador kan man leva med där hon klarar av ett normalt liv med lättare hjälp. Men ett kolli det klarar jag inte av tror inte jag skulle kunna acceptera henne om hon blev så. Jag vet att Peter aldrig skulle det och det skulle troligtvis knäcka vårt äktenskap. Men vi är överens om att hon inte skall räddas till varje pris, men jag hoppas ju att hon bara ska klara det här och hon är ju en stark liten kämpe inne i magen.