Två lugna dagar

Julafton och juldagen flyter på utan oro, babyarnas hjärtljud är fina som vanligt. Det är skönt att inte behöva oroa sig utan bara få tänka på familjen. I morgon på annandagen är det ultraljud igen och det är en annan läkare igen som ska göra det. Det är lite jobbigt när man måste ha nya läkare hela tiden. Skönt att de är duktiga allihopa och gör sitt bästa för att vi ska må bra.

På helgerna är det jourläkare som går runt och det är olika varje helg och ibland varje helgdag. Det är tur att det just nu är så pass bra med mig och bebisarna att de inte behöver ta några beslut i vas som skall göras med mig. Ultraljuden beslutar hel vad som ska göras, men än så länge syns inga tecken på att de små mår dåligt. Man tittar på flödet i navelsträngen för att se om näringen går igenom. Sedan kollar de hjärnan om den är stressad, det finns inga tecken på att den skulle vara det heller. Stressen i hjärnan är det första tecknet på att de mår dåligt, allt syrerikt blod koncentreras till de vitala organen och barnen blir slöa och rör inte på sig. Men mina rör sig och den stora vildingen är aldrig stilla och rör sig mer och mer. Det sista flödet som mäts är det i levern, när det är negativt måste bebisarna ut ganska omgående. Det är sista utposten och det måste ha bra flöde. Tror det heter ductus venusus eller nått sådant. Men det har bara varit negativt på lillan en gång och då fick vi ju åka till Huddinge och då fanns inga tecken på att det var negativt. De måste ha mätt fel eftersom allt var bra när vi kom dit. Det är et så litet kärl att man lätt kan mäta fel eller missa. Alva kanske bara ville kolla om läkarna varpå alerten ifall att något blir fel. Men man är rädd varje gång det är en ny läkare som gör ultraljud att det skall se något den tidigare inte sett och göra nått förhastat. Men nu hinner vi i alla fall bli 27 fullgångna veckor och kanske hinner vi bli 28 också.

Hoppas hoppas hoppas!

Väx tjejer och sug i er all näring jag stoppar i mig för er skull! Väx och må bra mamma vill ha er.

Får gå på besök på neonatalen där jag får hälsa på ett par som fått tvillingar i vecka 29. De är så små att man knappt kan tänka sig att mina i magen är i samma storlek. Det har gått bra får de här tjejerna och de har inte behövt respiratorvård alls trots att de var så små när de föddes. Det väcker lite hopp i mig.