Dag 6 på DS

Vaknade tidigt, före 7 som vanligt. Sista 5an går ner i betaltv´n. Måste ta hit en egen tv det går inte att lägga ut en förmögenhet på att se på tv. Jag kommer ju att vara här ett tag och det är det enda tidsfördriv man har. Vill ju vara ganska ensam just nu och inte sitta ute i det stora tv rummet med de andra mammorna. Det är så mycket nytt folk här hela tiden och det är lite jobbigt att förklara varför man ligger inne.

Ska göra nytt ultraljud idag och jag hoppas som vanligt att allt är bra där inne. Bara de inte hittat nått nytt fel det orkar jag inte med. Läkaren säger vi ska lyssna ordentligt på bebisarna morgon och kväll och går lillan hjärtljud ner mycket måste ett nytt ultraljud göras och bebisarna tas ut. Jag hoppas bara att allt är bra, jag vill att allt skall vara det.

Vill inte förlora mina tjejer, vi ska vara tillsammans!

Nu ska jag säga att jag njuter! Ultraljudet gick jättebra. Alla flöden var perfekta och det fanns inga tecken på att tjejerna hade problem. Alla organ fick vad de skulle och de var livliga. De växer också, lillan är över 400 g nu och den stora över 900 g. Det känns fantastiskt. Både Peter och jag kände en ny gnista av hopp i kroppen, jag gör vad som helst för att få er och få er att må bra. Älskar er så mycket även om ni bara finns på insidan ännu. Har ju sett er så många gånger på ultraljud att jag är en med er redan nu.

Kändes bra att åka hem tillbarnen och berätta att allt var bra med bebisarna. Ut i snön och i friska luften med pulkaåkning. Jag stod visserligen bara och tittade på i -10 grader skyla och sedan hem till en varm dusch och ner i sängen för en välbehövlig vila. Finns det nått skönare än att krypa ner i sin egen säng när man spenderat många nätter i sjukhusets sängar? Trots hundhår och sand är det otroligt skönt. Somnar sött någon timme medan barnen kutar runt som yra höns och leker jultomtar med pulkor på parketten. Men vem orkar bry sig om sånt när det finns viktigare saker att bry sig om. Peter kommer äntligen hem och vi hinner med en halvtimma naket och barnförbjudet i sängen. Gissa om vi båda behöver den närheten nu? Vi har ju inte fått sexförbud och vi mår båda mycket bättre när vi kan ha något som är relativt normalt i livet just nu. Sen kan jag ju inte hålla mig borta från min underbara man heller. Trodde aldrig man kunde vara så lycklig med en annan människa än vad jag är med honom. Trots alla motgångar är der han jag håller i för livet. Vi ska klara det här jobbiga tillsammans, fast idag är det en bra dag eftersom bebisarna mådde så bra på ultraljudet. Det här ska nog lösa sig.

I morgon ser jag fram mot att fira julafton med barnen, alla är hemma och det blir full fart.