Inlagd på KS igen

Var supernervös inför dagens ultraljud, båda barnen har vuxit bra men flödet i lillans hjärna är fortfarande stigande. Kontentan av det blir att en transfusion på onsdag. Nu är jag riktigt nervös, tänk om det går fel. Lillans CTG kurva är inte den bästa nu heller. En jättedipp på två av kurvorna gör att de vill ha extra kontroll på oss och vi läggs in igen. Kanske ser de det som jätteakut och tar ut barnen.

Kvällens kurva blir helknas för lillan vill inte alls vara med på den. De är nog trötta på att göra kurvor och ultraljud vid det här lagret. Vi beslutade att testa senare på kvällen ett alternativ är att göra kurva nere på förlossningen där de har annan kontroll på kurvorna.

En läkare kommer in och säger att vi inte behöver göra någon mer kurva idag eftersom det inte är något akut på gång.

Efter kvällsfikat blir jag haffad av en överläkare i korridoren som vill prata med mg. Nu blir jag väldigt förvirrad eftersom vi just fått ett besked från en läkare. Vad vill en läkare prata med mig om så sent på kvällen? Han frågar om vi är införstådda med vår situation. Jag säger vad jag vet och vad läkarna har sagt till oss. Nu börjar han prata om att lillan inte alls mår bra och att det troligtvis är stora fel på henne. Inga tidigare läkare har sagt att hon mår dåligt utan att hon anpassat sig till sin situation. Han sa att de troligtvis skulle prioritera den stora och inte göra några ingrepp i onödan. Dessutom säger han att lillan kan offras för att den stora skall klara sig bättre. Så han var inte alls säker på att det skulle bli en blodtransfusion överhuvudtaget på onsdagen.

Jag blir så arg, ja mer arg än ledsen för att det till mig kommer en totalt okänd läkare som jag aldrig träffat och antyder att min lilla bebis kan offras! Hur kan han veta hur hon mår när alla läkare sagt att hon under omständigheterna mår bra? Hon har blodbrist men det går att åtgärda på in eller utsidan. Han har ju inte ens träffat mig eller varit med på någon undersökning. Ska man strunta i henne bara för att den stora ska klara sig bättre? Båda mina barn ska ha samma förutsättningar och en läkare jag aldrig sett ska fan inte få komma med egna diagnoser hur som helst. Framför allt ska han inte få ta några egna beslut. Ultraljudsläkaren säger ju att transfusionen bör göras och då tycker jag den skall göras också. Fan vad arg jag är på honom.

ARG!

Dessutom säger han att vi ska köra en CTG kurva ikväll men talar inte om det för barnmorskan som blir väldigt förvånad. Hon hade ju också pratat med den tidigare läkaren så hon viste inte att puckoläkaren ordinerat annat. Det är noll koll på läkarna här. Men vi gjorde en kurva och den var helt felfri på båda barnen. Men arg är jag fortfarande på honom. Ska försöka tänka på annat.

Kan inte somna den natten, är så arg i kroppen att jag vill gråta. Läkarna på dagen hade ju tagit ett beslut om vad som skulle göras och då kommer den där läkaren och säger tvärsom. Ska de få behandla en hur som helst? Behöver nog en kurator som rensar skallen på mig, ska fråga barnmorskan som jobbar inatt vad läkaren skrivit i min journal. Blir liksom inte klok på nått och nu kommer jag bara att grubbla tills jag somnar. Fan vad arg jag är.

Pratade med natt barnmorskan och hon sa att knäppläkaren skrivit i journalen vad han sagt till mig. Men det stod också att vi tagit beslut om blodtransfusion på onsdag och jag tänker stå på mig om det. Mitt sista uns av normalt psyke är som bortblåst, undrar om de är sponsrade av psyket och att de behöver patienter för jag är nog redo för hispan snart. Hur kan man bara gå in till en patient och säga som han gjorde och ha gott samvete? Borde inte min man ha fått vara på plats när han tar ett sånt samtal? ARG! Dessutom sparkar lillan på som attans i magen och verkar inte alls slö och orörlig som hon borde om hon mådde dåligt. Efter alla läkare vi träffat under den här ”långa” riden så var han den uslaste. Är så arg att jag knappt finner ord. Ingen ska minsann få offra mitt barn om de inte är 100 % säkra på att hon inte kommer klara sig. Jävla skitläkare, du har förstört min natt och mitt hopp om att nu ska vi ge lillan blodet hon saknar så hon kommer att fortsätta växa. Och mådde hon dåligt i magen skulle hon ju inte växa så bra som hon faktiskt gör men i sin egen takt och inte så fort. Önskar Peter vore här när han pratade med mig. Min rumskamrat tyckte hela samtalet var så obehagligt att hon låste in sig på toaletten. Hon orkade inte lyssna på hans snack om att lillan skulle offras. Kanske skulle jag också ha låst in mig på toaletten, det blir nog inte så mycket sova inatt.

Efter tre timmar somnar jag och får en och en halv timmas sömn.