Dygn 3

Eftersom jag inte kan sova pumpar jag ut mjölk till Mimosas klockan sexmål. Det blir till och med lite extra mjölk att spara till klockan nio. Jag matade henne i sonden eftersom jag var där när hon skulle äta. Hon kikade upp på mig många gånger men hon ser ju inget ännu tror jag. Så vacker och så underbar är hon.

När det var dags att byta fick jag ha henne liggandes i mina händer inne i kuvösen för första gången. Hon är tyngre än man tror, jag är så lycklig att få vara hennes mamma.

Jag har mer och mer mjölk nu. Det rinner till ordentligt, pumpade ut till klockan nio målet och klockan tolv på en gång.

Mimosa är så duktig, bajsade på eftermiddagen och smälter maten bra. Nu pumpar jag all mat till henne. Sitter mycket hos Mimosa idag, känns så skönt att vara nära henne och jag känner att hon mår bra av att jag är nära henne.

Är nervös för att träffa Alva igen men de har lovar att göra i ordning henne ordentligt. Ska visa upp Alva ikväll. Är lite nervösinför vad kvällens känslor kommer att innebära för barnen. Hur mycket har Alva förändrats i färg sedan hon dog, hon kanske ser läskig ut. Jag har valt ut en liten dress som hon skall ha på sig, den ska hon ha när hon begravs också.

Det är snart dags för oss alla att träffa Alva igen. Barnen väntar utanför neonatalen, de ska få se på Mimosa snabbt innan de träffar Alva. Först går jag och Peter in till Alva för att se hur hon ser ut. Hon är så otroligt vacker där hon ligger i den lilla sängen. Samma fina färg som hon hade när hon dog har hon nu men hon är väldigt kall efter att ha legat i kylen. Det tar tid att bli varm. Men hon är så fin vår underbart vackra Alva och vår kärlek till henne är så enorm. Vi sitter bara kort med Alva för barnen vill gå in till Mimosa. Farmor, farfar, mormor och Tommy (Maria och Frejas pappa) får gå in till Alva medan vi går in till Mimosa. Barnen tvättar och spritar sina händer ordentligt och sedan får se snabbt komma in och träffa Mimosa. Gissa om de är nöjda.

Nu är det dags för dem att träffa Alva. Alla barnen turas om att hålla i henne och ingen tyckte det var läskigt. Tror vi var där i två timmar och grät och pratade, barnen undersökte henne och kramade på henne. Det var så perfekt och vackert och alla fick riktigt visa sin sorg och gråta utan att skämmas. De visade även sin lycka över att ha Alva till sin syster för Alva är en del av oss alla för evigt.

När alla gått hem och Peter kom tillbaka satt vi själva en stund med Alva. Vi kramade och kysste henne hej då för en stund. Peter bäddade ner henne ordentligt i den lilla sängen och det såg ut som om hon bara sov. Snälla kan du inte bara vakna Alva mamma behöver dig. Livet kan vara så orättvist ibland men samtidigt så är hon med oss livet ut. Kanske vågar vi oss på en graviditet till en dag men just idag vill jag inte tänka på det. Vi har ju Mimosa kvar och Alva i hjärtat. Vårt underbara vackra barn vi glömmer dig aldrig. Fy vad jag älskar dig, vakna Alva!