fredag

Mardrömmar

Om man bara slapp alla jobbiga drömmar skulle det vara lättare. Om och om igen upplever jag alla problemen och all sorg. Inga drömmar slutar lyckligt utan det är bara problem, det är ju inte jag som styr drömmarna utan det undermedvetna. Vill kunna bestämma över dem så de slutar lyckligt. Det är mycket drömmar kring transfusionen och den misslyckas hela tiden. Jag blir till följd av det sövd och ett katastrofsnitt görs. Jag är inte redo för det ännu!

Läser mycket berättelser på Internet om prematura barn som det har gått bra för. Det är barn i allt från vecka 22 och uppåt. Så varför skulle just vi som är 28+0 nu gå åt skogen? Någon gång måste vi ju ha medvind. Finns det en Gud så borde han se och hjälpa oss nu. Skulle kunna gråta och det gör jag tyst inombords nu för tiden. Har slutat gråta så det syns, vill bara vara stark och visa att jag klarar av detta. Men jag klarat inte av det, min hjärna kokar sönder och det är jobbigt att inte veta vad som ska hända och väntan är psykiskt olidlig. Vill inte oroa Peter mer än nödvändigt i hur jag mår han har ju sina egna känslor att hantera.

I morgon är det ultraljud igen och jag hoppas de tar ett beslut då i vad som ska hända så vi kommer någon vart.

Inga kommentarer: