fredag

Ultraljud nr 4 KAOS

Med förväntan att allt är som vanligt och att lillan kanske har tagit sig i kragen och vuxit till sig lite åker vi åter till Ultragyn. Vår ultraljudsbarnmorska tar emot oss lika glatt och trevligt som vanligt. Man inte låta bli att tycka om henne, garanterat rätt person på rätt plats tycker både jag och Peter. Den här gången gör vi ultraljud i ett annat rum än vanligt. Det är svårt att få någon bra bild över barnen och det kan bero på hur de ligger eller att ultraljudsmaskinen är halvdålig. Den här gången skall vi göra tillväxtkontroll på barnen för att se att de väger som de ska i relation till längd. De börjar med den stora och det ser bra ut som vanligt och vikten låg runt 635 g om jag inte minns fel för efter det är jag som i en dimma. När hon mäter lillan ser hon konfunderad ut. Det är väldigt grynig bild och svårt att få bra mått. De mått hon får visar en avvikelse på -50 % på lillan. Ultraljudsbarnmorskan går för att hämta en läkare. Nu börjar både jag och Peter bli lite oroliga. Hur mycket diffar det egentligen och hur mår vårt barn?

En läkare vi aldrig träffat kommer in och tar sig en titt. Han gör mätningar och tittar på babyns funktioner. Hon är helt klart liten och mängden fostervatten har minskat. Läkaren pratar om att det kan vara tvillingtransfusionsyndrom (tts) men måste mäta flödena för att vara säker. Läget ansågs vara allvarligt och vi fick veta att vi ev. ska till en specialist på Huddinge Sjukhus. Nu ska läkaren prata med andra läkare för att se vad de tycker om resultaten.

Ultraljudsbarnmorskan säger att de ringer upp under eftermiddagen eller under morgondagen. Nu är jag nästan gråtfärdig. Jag litar fullt ut på läkarna men jag är påläst om tvillingtransfusionsyndrom (tts) så jag vet riskerna med det.

Jag sitter tyst ganska länge när jag och Peter åker från Danderyds Sjukhus. Massor av tankar passerar genom våra huvuden. Tårarna trillar på mig men Peter är positiv som vanligt. Han visar nog inte känslorna på samma sätt som jag. Ibland önskar jag att han kunde gråta med mig så jag vet han känner som jag.

Inga kommentarer: