Nytt ultraljud

Sover så dåligt på nätterna, har mardrömmar. Inatt drömde jag att vi var på ultraljud och de sa att bebisarna skulle ut nu. Problemet var att snittet skulle göras nere på vårdcentralen och att de inte alls hade kompetensen att göra sånt där. Läkaren var den vi träffat på Huddinge. Bebisarna kom ut och transporterades i varsin plastlåda till ”barnavdelningen” som vari en stor lada. Bland hö och boxar stod kuvöser och respiratorer. En klart märklig mardröm och hur jag än försöker tänka på annat kommer konstiga och läskiga mardrömmar.

Är så rädd för kejsarsnitt, känns jätteläskigt och hur jag än vänder och vrider på tankarna så blir jag aldrig riktigt till ro med tanken. Inser ju mer och mer att jag inte kommer få föda normalt och att snittet ligger nära i tiden.

Det är en viktig dag idag, min Freja fyller 7 år och jag hoppas få sova hemma i natt. Borde få göra det men allt beror på hur dagens ultraljud går, ingen läkarrond har varit här ännu så jag har inte kunnat fråga. Det kanske inte är någon rond idag men det borde det ju vara. Man vet inte alltig med sjukhus vad och hur de planerar. Har pratat med barnmorskan om att jag vill sova hemma så hon ska ta upp det med läkaren.

Läkaren sa tack och lov att jag får sova hemma om allt är bra på ultraljudet och jag håller tummarna. Saknar barnen så det gör ont i kroppen. Saknar att saknar att somna och vanka bredvid Peter.

Äntligen dags för ultraljud, en ny läkare som har inte träffat tidigare men hon verkar helt ok. Hon är väldigt noggrann och berättar hela tiden vad hon gjorde, svarade på alla våra frågor så gott hon kunde. Flödena var utan anmärkning så jag och bebisarna får sova hemma inatt.

Inser ganska snabbt hemma att jag inte har någon ork att vara uppe längre. Är stor och otymplig och nätternas mardrömmar och tankar sätter sina spår. Efter tårtkalaset lägger jag mig och går inte upp förrän det är dags att åka till Danderyds Sjukhus igen för att lyssna på bebisarnas hjärtljud på kvällen.

Har svårt att somna hemma också. Drömmer lika jobbiga mardrömmar men nu kan jag ju trycka mig närmare Peter för tröst. Fast jag ska nog sova på sjukhuset istället så han får sova på nätterna. Har så mycket tankar om kejsarsnittet och jag tänker på det när jag försöker sova. Det är kaos i min kropp och mitt huvud.