Alvas begravning blev i kapellet på Karolinska Sjukhuset den 25/3-04 och det blev jättefint. Hon kommer att ligga i minneslunden på Solna Kyrka så dit kommer det bli många turer när vi får beskedet att hon finns där. Jag gråter fortfarande varje dag över henne och saknar vårt lilla knyte som inte fick leva. Jag hoppas jag får chansen att få ett barn till i mitt liv men det är inte mitt eget beslut. Nu när man har Mimosa är det så svårt att tänka sig att aldrig mer ha en liten bebis. Det finns inget underbarare, tänk att aldrig mer få känna lukten av nyfödd bebis. Jag ryser när jag tänker på det, det finns inget viktigare och finare än våra barn. Alla våra barn.
Mimosa växer och växer och klarar alla kontroller med galans. En stark tjej med en enormt egen vilja och ett stort humör. Vi kommer få jobbigt med henne när hon blir stor med tanke på att mamma och pappa har lika starka viljor.
Jag hoppas du känt med oss under vår resa fram till den här dagen. All lycka och sorg blandat i en salig röra där inget lämnades ogjort. Alla läkarna gjorde vad de kunnat och vi har fått den vård vi behövde och alla gjorde allt.
Tack till Ultragyn, avdelning 12 på Danderyds Sjukhus, C 23 på Karolinska Sjukhuset, Fostermedicins ultraljud på Huddinge men framför allt till neonatalen på Karolinska Sjukhuset och Danderyds Sjukhus.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar