Dag 3 på DS

Inatt sov jag och vaknade inte och låg vaken utan klockan 7 tyckte jag det fick räcka med sömn. Då har man ju nästan hunnit svälta ihjäl och frukosten är dagens höjdpunkt på sjukhuset för resten av maten är nästan oätbar. Klockan 8 hade de fortfarande inte kommit in till oss för att lyssna på bebisarna och jag går ut och äter. Nu kurrar magen ordentligt och det finns två hungriga bebisar därinne som behöver gödas ordentligt. Eftersom det är helg är allt senarelagt men min mage bryr sig inte riktigt om det. Äter tills jag blir hämtad för nya blodprover. Ingen har ännu lyssnat på bebisarna och det är jättelungt i magen. Antar att de var så speedade igår av kortisonet att de tagit sovmorgon.

Väntar på att läkarronden skall komma och jag ska få gå hem. Vill hem till min egen säng och till min egen dusch. Men framför allt till min man! Läkarronden kommer och hem fick jag inte gå! Dagpermissioner kunde de sträcka sig till men inte mer. Då kan jag i alla fall få rena kläder och en dusch och vila i några timmar i min egen trygga säng. Den här läkaren kändes inte lika bra som de ordinarie men jag ska väl vara glad att de låter mig gå hem lite grann. Vila är det väl det jag kan göra just nu, känner mig väldigt stor och tjock. Det är nog bara att glömma julen hemma med barnen men allt ska nog lösa sig till dess.

Fick sova hemma efter lite överläggning med barnmorska här på avdelningen. Vi kom dit en sväng på kvällen och lyssnade på barnen. De har så fina och stabila hjärtljud. Varför kan inte lillan få växa och bli stor? Väx unge!