Äntligen är det dags för inskrivningen på mödravårdcentralen. Eftersom det är mitt första besök på den här mödravårdcentralen så hoppas jag att jag kommit till rätt ställe. Men jag tror det bara finns en mödravårdcentral i vår kommun. Frågar lite försiktigt om jag är på rätt ställe och det är jag naturligtvis så jag hänger av mig och provtagningen kan börja.
Enligt vågen har jag redan nu gått upp 7 kg sedan jag blev gravid. Inte så konstigt eftersom jag inte längre kan cykla mina 7-10 mil om dagen som vi gjort när vi tränat inför höstens cykellopp. Blod lämnas och blodtryck tas. Inga konstigheter i urinen heller allt som det ska.
Får sitta och vänta en stund innan jag får komma in till barnmorskan. En jättegullig tjej som man lätt kan prata med. Jag har med alla mina gamla journaler från tidigare graviditeter och vi går igenom dem tillsammans. Jag berättar om in hepatos och mina missfall. Tar upp hur orolig jag är att få missfall igen. Eftersom jag är 12 fullgångna veckor anser hon att risken är liten att det blir missfall. Jag frågar om vi kan lyssna på babyn men hon säger att det är för tidigt för att kunna höra något. Men visst kan vi lyssna om jag lovar att inte bli ledsen om vi inget hör. Men nog finns det ett litet pickande hjärta där inne trots allt. Känner mig varm i kroppen, varm och lycklig. Den lever! Vår underbara lilla baby lever. Nu har jag något att berätta för barnen.
Inga fler undersökningar görs efter det utan nästa besök är hon läkaren i vecka 16. Nu ska jag bara vara lyckligt gravid tills läkaren säger att det växer som det ska.
Och växer det gör det. Massor. Tror nästan jag kan se när magen växer. Men det är ju tredje barnet så det går väl snabbare antar jag. Redan i vecka 14 kan jag gott och väl känna min livmoder en bit över blygdbenet. Men det lär väl läkaren också känna när det är dags för undersökning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar